Avslutningstal

Tre år, sex terminer, trettiosex månader, flera hundra dagar har vi i 9B spenderat tillsammans. 

Nu är tiden nästan slut efter våra tre år på Gunnesboskolan, ett kapitel ska avslutas och ett nytt ska påbörjas. 

Om bara några få månader har vi börjat på gymnasiet, högstadietiden ligger då bakom oss 

och är endast ett minne blott. 

Det finns många minnen från dessa år, minnen som vi kommer att ha livet ut, minnen som bara vi delar och som ingen annan kan förstå.

Vi har uppnått mycket tillsammans under dessa tre år. 

Vi började som en klass utan sammanhållning. En klass som bara skapade kaos.

Vi har lyckats ta i sönder två lampor, en med ett huvud och en med ett kast av stol. 

Vi har haft sämst närvaro på idrottslektionerna av alla klasser någonsin.

Vi har haft minst två lärare på varje lektion för som sagt, vi var kaos. 

Vi har paddlat kanot, badat i iskallt vatten och upptäckt Snogeholm mitt i natten. 

Vi överlevde Pisa och alla nationella prov.

Vi kom närmare och närmare varandra och efter kabarén var vi en sammanhållen klass. Fortfarande kaos men kul har vi haft. 

Nu är slutet nära, kapitlets slut blir närmare och närmare för varje dag som går.

Jag har lärt mig saker som jag kommer ha nytta av på gymnasiet men också saker som jag aldrig kommer förstå varför jag ska kunna. Varför ska jag lära mig vilken epok Beethoven levde under? Eller vad omkretsen runt solen är? Jag har lärt mig saker både av lärare, elever och av mig själv. Det har varit en lärorik tid här på Gunnesboskolan. Ifall man inte lär sig något nytt om sig själv så lär man sig åtminstone något nytt om andra, som sagt munnen slutar aldrig att gå i 9B. 

Jag kommer att sakna Gunnesboskolan. 

Jag kommer sakna alla raster då vi har pratat om saker som ingen någonsin kommer få höra.

Jag kommer att sakna Lomma och taco-eftermiddagen med Lars.

Jag kommer dock inte sakna att inte hitta ett bord i matsalen varje måndag, att inte få obegränsat med kryddor på min mat och en sista sak musikhistoria kommer jag aldrig sakna. 

Flera minnen har skapats under dessa år men nu är det som sagt vår tur. 

Det är vår tur att ropa ”Det är över nu” i amfiteatern den 12 juni.

Det är vår tur att få säga farväl och tacka för dessa år. 

Det är vår tur att lämna över till de nya niorna.

Men en sak är säker, ingen nia kommer någonsin bli så bra som vår.

Det är ju bara så, vissa är bättre än andra. 

Nu är de tre åren, de sex terminerna, de trettiosex månaderna snart över. Vi är så nära slutet som vi kan bli. Snart står vi där i amfiteatern, hör Ulfs tal, det dras några meningar från lärare som de tillägnar till oss och sen delas betygen ut. Det är den dagen vi har väntat på i nästan tio år. Tänk på det, efter tio års längtan så är dagen här. Snart kommer vi gå hem med betygen i handen och tänka. Vi klarade det, vi överlevde grundskolan. Den lyckan kommer vi inte känna förrän studenten. Då allt detta bara är ett minne blott.

Tack för denna tiden och lycka till på gymnasiet! 

Katarina Blada

Jag är född och uppväxt i ett land som heter Stalonien. Min mamma är en känd miljöaktivist i  Stalonien men hon gick tyvärr bort för drygt tre år sedan. När jag var tjugo år började jag läsa på landets bästa universitet för att bli ingenjör. När jag var tjugoåtta år var jag en färdig utbildad ingenjör och några år senare startade jag mitt eget företag och då träffade jag min man Konstantin. VI gifte oss två år senare och fick två barn. 

Men för ungefär tre år sedan bestämde vi oss för att vi vill ha bättre utbildning men det var ont om bra utbildningar i Stalonien så vi bestämde oss för att försöka söka utresetillstånd. Men det var inte bara för bra utbildning som vi ville resa ut från landet. Jag har alltid varit en person som är för rättvisa och att alla ska behandlas lika oavsett kön, sexuell läggning eller tro. Men att kunna ha rättvisa och jämnlikhet är något vi aldrig har fått uppleva i Stalonien. Det har varit en lång väg och många timmar av hårt arbete för att tillslut komma ifrån Stalonien. Vi fick aldrig godkänt utresetillstånd utan fick åka med en man som körde människor med samma förutsättningar som min familj (alltså familjer utan utresetillstånd) från Stalonien till andra länder. Jag minns än idag hur tidigt vi var tvungna till att stiga upp, hur vi gick till torget där en mängd andra människor var samlade för att åka med bussen som skulle ta oss till landet jag bor i idag, Sverige. Jag minns lyckan i folks ögon men samtidigt skräcken att lämna de land som de alltid har tillhört för ett nytt land som de inte känner till. 

Det var ingen lätt resa. Vi hade ont om mat och ifall man hade någon mat med sig delade man inte med sig till andra. Vid varje passkontroll var jag livrädd att de skulle se att vi inte hade ett giltigt utresetillstånd. Ett extra tydligt minne som jag kommer så väl ihåg och nog aldrig kommer glömma är när en mamma togs ifrån sin dotter. Båda två åkte utan pass mellan gränserna men när vi befann oss i Österrike så tog de Katja som den äldre kvinnan hette, gränsvakterna tog henne och bussen åkte vidare utan henne. Blicken i flickans ögon när hon såg sin mamma bli bortförd kommer jag aldrig att glömma. Det var sorg och rädsla på en och samma gång. Jag vet fortfarande inte hur det gick för flickan eftersom min familj hoppade av i Malmö tillskillnad från de festa andra familjer som ville ta sig mer norrut mot Sveriges huvudstad, Stockholm. 

Idag bor jag tillsammans med min man Konstantin och mina barn i en lägenhet i Malmö. Vi har ansökt om svenskt medborgarskap och har bestämt oss för att inte återvända till Stalonien, för våra förutsättningar här i Sverige är mycket bättre än i vårt hemland. Även fast resan var svår så ångrar jag ingenting. Jag lever idag ett mycket bättre liv än i Stalonien, både jag och Konstantin tjänar tillräckligt mycket pengar, mina barn går i skolan och vi håller på att lära oss det svenska språket. Tidigare har jag inte kunnat göra det som jag älskar mest, att utvinna min religion. Men nu har jag möjligheten att gå till kyrkan och bli omtyckt för den jag är. Jag saknar mina vänner i Stalonien. Det är det jag saknar mest med Stalonien, att ha släkt och vänner nära. Men någon dag får de också komma till detta vackra land, uppleva yttrandefrihet och en demokrati. 

Konsthistoria - boxaren

Figuren som jag har gjort om kallas boxaren och är skapad någon gång under Anika Grekland tror man. Ingen vet egentligen vem det är som har skapat denna skulptur i brons. 

Ett syfte med att den här människan är avbildad kan vara att man ville visa folk i framtiden att boxning fanns redan under det antika Grekland. Mannen som är avbildad var troligen någon stor idrottsman eftersom vem som helst blev troligen inte avbildad. Så ett annat syfte skulle kunna vara att man ville skryta och visa att han var lite bättre än andra. 

Skulpturen föreställer en man som sitter ner på något som liknar en stubbe, möjligtvis någon sorts pall/stol. Man ser tydligt att det är en man på både ansiktet och kroppen. Jag skulle nog inte anse att jag tycker att det liknar en boxare just men det är min personliga åsikt. Jag skulle dock definitivt kunna tänka mig att det förställer en atlet eftersom mannen ser ut att vara muskulös. Människan är inte insatt i någon speciell miljö eftersom det inte är ett fotografi eller en målning. Men ifall personen skulle vara med i en bild skulle jag kunna tänka mig att det skulle kunna vara en atletisk miljö, kanske där man utövade idrott förr i tiden med tanke på att skulpturen heter boxaren så har den ju troligen något med atleter att göra. Jag tycker att kroppen ser väldigt naturlig ut och det är verkligen inget överdrivet. Det är en kroppsform och hållning vem som helst skulle kunna ha. 

Jag är inte speciellt förtjust i just skulpturer utan jag brukar personligen gilla målningar istället. Denna skulpturen liknar dock ingen som jag har sett tidigare och det gör den lite intressant. Men jag skulle inte vilja säga att jag tycker den är fin, det är inget jag skulle vilja ha hemma direkt eller i min trädgård. Jag vet inte varför men skulpturer tilltalar inte mig på samma sätt som en målning kan göra. Jag tycker att det är lättare att se ett budskap, en mening och en handling med en målning än med en skulptur. Det är nog delvis därför jag inte riktigt gillar skulpturer. Det jag gillar med denna skulpturen är att den känns lite unik och jag har inte sett många brons skulpturer tidigare så det tyckte jag var bra med bilden. 

Källor:

http://en.wikipedia.org/wiki/Boxer_of_Quirinal

Slöjdutvärdering: Kofta

Jag valde att göra en svart kofta för det är något jag har behövt och velat ha väldigt länge. Men jag har inte hittat någon svart kofta som jag gillar i butikerna och då kom jag på idéen att göra koftan. 

Det första jag gjorde var att skissa upp  hur jag ville ha koftan och sedan letade jag upp en mall som var relativt lik skissen som jag hade gjort. Sedan ritade jag upp koftan på skisspapper  efter att jag hade mätt hur lång jag ville ha den. Jag valde ett svart trikåtyg för att det är ganska lätt att sy och det är väldigt ”basic”, precis som jag ville ha koftan.  Det första jag gjorde var att sy ihop framstycke med bakstycke. Innan jag sydde ihop dessa stycken fick jag nåla ihop de. Räta mot räta, alltså de fina sidorna mot varandra. Det här gör man för att sömmarna ska bli snygga utåt. Jag sydde med elastisk söm eftersom jag har använt ett elastiskt tyg. ifall jag skulle använt t.ex raksöm skulle koftan troligen spricka åtminstone sömmarna på koftan skulle spricka. 

När jag väl hade sytt ihop bak och framstycke nålade jag fast ärmarna. Jag valde att nåla fast bak och framstyckets sidor med varandra. Detta gjorde jag för att det är lättast och sparar mest tid ifall man syr ihop ärmar och sömmarna till sidan av ett plagg samtidigt.  Vid halsen sydde jag också en söm för att det var massor av överflödigt tyg. För att den biten inte skulle vara i vägen när jag har på mig koftan fick jag alltså sy ner den. 

Sen var det bara att göra de sista detaljerna eller snarare fin arbetet. Jag vek in ungefär 1 cm vid ärmarnas slut för att få en fin kant där. Jag gjorde samma sak längst ner på koftan. Detta sydde jag med tvillingnål. Jag använde tvillingnål för att göra säkrare sömmar. När man syr med tvillingnål så blir det raksöm på framsidan, alltså två ”linjer” och på baksidan blir det en sicksack söm. Det minskar alltså risken att sömmarna går upp och dessutom ser det mer proffsigt ut eftersom de flesta butikskläder i trikå tyg ser ut på de sättet. 

Jag blev ganska nöjd med min kofta för den blev inprincip som jag ville. Det skulle kännas lite roligare med kanske fickor och någon dragkedja men jag ville samtidigt ha den väldigt simpel. Så jag valde att göra den på detta sättet. I framtiden ska jag tänka på att ibland prata mindre och jobba mer. 

Etik och moral

Ska man ge pengar till en tiggare? 

- Ja, konsekvensetiker 

Ifall man ger pengar till en tiggare när man är en konsekvensetiker så kan man säkert tänka på flera sätt. När man hjälper en annan människa i det här fallet tiggaren (eftersom man ger pengar) gör man det inte bara bättre för den här människan utan också dig själv, Du får bättre samvete eftersom du hjälper tiggaren till ett bättre liv och dess familj. Med bättre liv menar jag att tiggaren kan skicka pengar till sin familj som oftast bor i ett annat land än Sverige, familjen är då väldigt fattig och behöver pengar för att kunna överleva, bara tio kronor kan ibland göra stor skillnad. 

- Nej, konsekvensetiker 

En konsekvensetiker kan också tänka tvärt om, att den inte vill ge pengar till tiggaren av olika själ. Jag tror att man kan tänka att en konsekvens kan bli att man får dåligt samvete ifall man har gett pengar till en tiggare och inte till de andra. Det här kan då leda till att man förlorar en del pengar och då kanske en konsekvensetiker hellre struntar i att ge pengar till tiggare. En annan grej kan vara att man tänker på konsekvenserna för tiggaren. I en del fall, man känner inte till exakt hur många det är, är det faktiskt så att tiggaren inte får pengarna utan endast en ”ledare”. Men genom att ge pengar till ”ledaren” får de någonstans att bo och oftast lite mat. Så egentligen kan man inte veta var pengarna går till och till vem. Det här gör säkert många människor osäkra och ger säkert inte pengar. Många tycker dessutom tiggare är väldigt jobbiga och på när man är på stan eller ska gå och handla eller liknande. Då tror jag att man kan tänka att en konsekvens kan bli att de slutar tigga ifall de ändå inte får några pengar. 

- Ja, pliktetiker 

En pliktetiker följer regler men inte bara nedskrivna regler utan också oskrivna. En regel som många anser är oskriven är att hjälpa andra som behöver hjälp, att det är skyldighet vi människor har. Därför tror jag att en del pliktetiker ger pengar till tiggarna utan att tänka på konsekvenserna av tiggeriet. 

- Nej, pliktetiker 

När man är en pliktetiker måste man inte tänka att man ska ge tiggaren pengar utan man kan också tänka tvärtom,  att du inte ger pengar av olika anledningar. En oskriven regel är att man inte tigger från andra människor och som pliktetiker tror jag att man kan tycka det är fel att tigga och att ta pengar från andra människor istället för att arbeta eller förtjäna pengarna. 

Discussion leader and wordfinder w.7

Black hat: Do you think it was negative that the reporter found out about Gals’s secret?
Red hat:  What do you think about the end of the book?
Yellow hat: What have you learned during these weeks of reading the book?
White hat: Why did Gale save the reporter?
Blue hat: How would you like the book to end?

Wordfinder 
Broomsticks - kvastar
Encounter - möte
Wrenches - skiftnycklar
Parsonage - prästgård
Soiling - nedsmutsning
Pamphlet - broschyr
Scribbling - klottrar
Baying - ihopbyggnad
Inadequacy - otillräckligt


- Where can I find the broomsticks?
- I was at a encounter with Hanna yesterday.

- My dad asked me to pick up the wrenches in the tool box.

- The priest lives in a nice parsonage next to the church.
- I don't mind soiling my fingers.
- In the office there are various pamphlets.
- I was scribbling in a notebook.
- No baying mob outside langlands this morning either
- Root out the slightest inadequacy.

Uppkomst av ljus

Uppgift:

- Hur uppkommer ljus?

- Varför ger olika ämnen olika spektrum?

- Varför uppkommer olika typer av spektrum(linje-, band- och kontinuerligt spektrum)?

- Vad används detta till?

Hypotes:

Ljus sker när ett ämne värms upp, alltså när atomerna värms upp och när elektronerna hoppar mellan skalen. Jag tror att olika ämnen ger olika spektrum pga att de har olika sorters egenskaper. Jag tror att olika typer av spektrum uppkommer precis av samma anledning som i förgående fråga, att ämnena har olika många elektroner och det är det som påverkar egenskaper. 

Materiel:

- Lysrör med olika sorters gaser

- Glödlampa

- Högspänningskälla

- Stativ

- Spektroskop

- Färgpennor

Utförande:

- Använd ett spektroskop och titta på en glödlampa. Rita av spektrumet. Gör likadant med ett lysrör. Jämför utseendet på dem. Vad kan det vara som är orsaken?

- Titta på lysrören med olika sorters gaser och rita av dess spektrum. Varför blir de olika?

Resultat:

- Glödlampa: Kontinuerligtspektrum 

- Lysrör: Linjespektrum, kan även vara bandspektrum  

- Helium: Linjespektrum 

- Neon: Linjespektrum 

- Argon: Linjespektrum 

- Kvicksilver: Linjespektrum 

Slutsats:

Jag hade läst genom sidorna i boken sedan innan vilket gjorde så att jag visste på ett ungefär hur ljus uppkommer. Jag svarade dock inte på alla frågorna och skrev dessutom inte rätt svar på frågan om varför det finns olika spektrum. Det med hur ljuset uppkommer tycker jag dock stämde ganska bra bara att jag kunde skrivit lite mer utförligt. Det beror lite på egenskaperna i ämnet på ett sätt eftersom det är valenselektronerna som avgör ämnets egenskaper och det är även dessa som avgör de olika spektrumen. Men jag tycker ändå att min hypotes var ganska bra, skulle dock skrivit lite mer utförligt. 

Hur uppkommer ljus? 

Ljus skapas när elektronerna i en atom hoppas mellan de olika skalen. De börjar hoppa när ett ämne värms upp. När elektronerna rör sig från ett skal som ligger längre ut än original skalet så vill det flytta tillbaka igen. När de då hoppar tillbaka skapas det en typ av blixt och det är den blixten som vi ser som ljus. Den här blixten är egentligen en foton Atomer kan ge ut olika typer av ljus, det ljus som är synligt för oss människor, ultraviolett och infrarött ljus. 

Varför ger olika ämnen olika spektrum?

Olika ämnen har olika egenskaper men det är faktiskt inte det som gör att olika ämnen bilder olika spektrum. De olika atomerna är uppbyggda på olika sätt vilket gör att spektrumen blir olika. Det finns spektrum som liknar varandra men inget är samma. Det är mellanrummen mellan skallen på atomen och hur stora hopp valenselektronerna gör mellan skalen som avgör ljuset och spektrumet. 

Varför uppkommer olika typer av spektrum(linje-, band- och kontinuerligt spektrum)?

Det beror helt på hur atomen ser ut och hur den är uppbyggd. Ett linjespektrum uppkommer när atomerna sitter en och en i gasen. När atomerna inte sitter en och en utan snarare som molekyler så bildar det tjockare linjer, det är alltså bandspektrum. Alla metaller bildar kontinuerliga spektrum, alltså i t.ex glödlampan som innehåller metall. 

Vad används detta till?

Atomfysik - Man har länge studerat spektrum inom fysiken och det har gjort så vi har fått en ny bild av hur spektrum och ljus fungerar. 

Medicin och sjukvården - Spektrum kan användas inom sjukvården och röntgen. 

Astrologi -  Vi använder spektrum för att se ljuset från t.ex stjärnor, då kan vi avgöra vilka ämnen stjärnor innehåller. 

Felkällor och förbättringar: 

- Det kan vara ett annat ljus som distraherar eller gör så att ögat inte kan koncentrera sig på rätt ljus när man kollar på spektrumet vilket ger ett felaktigt resultat. För att förhindra att detta händer ska man helst vara i ett rum utan fönster där det är helt mörkt så inget annat ljus kan distrahera ögat. 

- När man kollar på spektrumet kan man råka missa en färg för att lysröret inte lyser tillräckligt starkt eller så kan du råka missa en färg när du väl ritar på pappret. Dessutom är det svårt att rita upp t.ex linjespektrum med exakta linjer på ett papper. För att undvika dessa problem kan man kolla noggrant innan man börjar laborationen så all utrustning som man ska använda fungerar som den ska. Dessutom kan man försöka att ta ett foto med hjälp av telefonen för att få en mer noggrann bild på hur det faktiskt ser ut. 

Summarizer w.6

Mrs Ward or Mrs Parish which is her new name, visited Gavin in prison. The prison is located at Isle of White. When she had visited Gavin she went to the parking lot by the prison where her car was parked. There were only two cars parked there, her own and Minnie Cooper’s. Mrs Ward started driving towards the hotel but suddenly she saw that someone a followed her. It was Minnie Cooper’s white car which she saw in the rear mirror. Minnie Cooper wanted to talk to her about their new address and some personal information. Mrs Ward suspected that the woman probably was someone from the media. Therefore she drove all the way home and talked to her family about the incident. instead of going to the hotel. Glen talked to Rolf as usual, this time they talked about the incident with the white car but also about Will, one of Glen’s new friends. Some days later Glen went to a party. He danced with Sally who was his dream girl and she pretended to be his friend for a while until the ”cool” gang came and she dissed him. 

Character tracer w.5

Glen Parish is the main character in the book. His real name is actually Dale Wards but his brother did commit a few crimes so Glen and his family needed to change identity. I think that Glen is pretty emotional but he dosen’t show it for his friends or family. For example when Will asks him about the city that he lived in before. Glen wants to tell him but he can’t because it’s to risky and he feels mean. Glen seems to have a pretty hard time trusting people at least in the beginning. Glen actually gets a therapist who is going to help him recover from the experience with Gave and everything. In the beginning I think that Glen had a hard time trusting Rolf because his afraid that he is going to say his problem to other people. 

Creative connector w.4

The book reminds me off a tv show that I have watched, it’s called Prison Break. The show is about a man who is accused of murder but he is innocent. But the court decides that he is guilty and he gets convicted the death penalty. The court decision affecting his brother very much because his entire life changes. It’s exactly like the book, maybe not precisely but the guy in the book is very affected buy his brother who did commit one crime or acutely five. But the thing I want to say is that the book and Prison break is pretty similar. They are both about a guy who gets accused of being a murderer and their bothers’ life changed, but in different ways.